Göteborgsskämt.se

Göteborgshumor

Här hittar du vår samling av klassisk Göteborgshumor med karaktärerna Kal (Kålle), Ada, Osborn och Beda.
De centrala karaktärerna i Göteborgshumorens berättelser är Kal med sin fru Ada, samt Osborn och hans hustru Beda.
Dessa figurer representerar de stereotypiska göteborgarna.

Bredvid Kal på bussen sitter en man som noga studerar en karta.

– Vad är det där? undrar Kal.

– Det är en karta över Kina.

Kal funderar en stund.

– Dö, jag undrar om du inte har kommit på fel buss?!

Kal: – Jag sa till verkmästaren i går, att antingen får han ge mig löneförhöjning eller också skulle jag sluta!

Gustav: – Hur gick det?

Kal: – Vi kompromissade. Han gav mig ingen löneförhöjning och jag slutade inte.

Kal står på Centralstationen och väntar på tåget från Kungsbacka. Bredvid honom står en fin gentleman med monokel.

Kal stirrar länge på honom och går till sist fram och undrar:

– Vad kan du se genom den där grejen?

Gentlemannen: – Just nu ser jag en sjåare.

Kal:- Är det spegelglas i den?

Kal och Osborn var på väg hem efter en blöt kväll. De var så trötta att de gick nästan hopvikta som fällknivar. Så bar det sig inte bättre än att de råkade komma upp på banvallen. När de hade promenerat en stund på rälsen säger Kal:

– Döö, det var en jävla lång trappa vi har hamnat på.

Osborn, efter att ha funderat någon minut, säger:

– Döö, bara inte räckena hade suttit så jädra lågt.

Osborn: – Kan du spela fiol?

Kal: – Jag vet inte. Jag har aldrig försökt.

Kal och Osborn promenerar hem sent en natt och passerar Järntorget där ljuset är tänt inne i de olika bankernas lokaler. Osborn stannar och stirrar och frågar sedan:

– Varför har alla banker ljuset tänt om nätterna?

Kal svarar:

– Dom är väl rädda för mörkrets inbrott!

Kal kommer spatserande i ett par skinande nya skor. Osborn tittar beundrande och frågar:

– Är dom av krokodilskinn?

Kal: – Ja.

Osborn: – Är dom vattentäta?

Kal: – Naturligtvis, annars skulle ju krokodilerna drunkna.

Kal bestämde sig för att börja ett nytt och bättre liv. Bland annat skulle han bli vegetarian.

En dag kom Jonne på honom med att sitta och äta kött:

– Sitter du här och äter biff? Jag trodde du var vegetarian?

Kal: – Det är jag också. Jag äter bara kött från djur som levt på gräs och sånt!

Kal: – Vet du att här i Göteborg så välsignar prästerna alla kor.

Osborn: – Varför det?

Kal: – För att det ska bli pastöriserad mjölk, förstår du väl!

Kal var ute och seglade och skröt för de andra i båten om hur väl han kände skärgården.

– Jag vet var vartenda grund finns.

Just så rände båten på ett grund som låg under vattenytan.

Kal fann sej blixtsnabbt, slog ut med handen över relingen och sa:

– Här har vi ett exempel.

Kal och Ada satt uppe i sin lya i Masthugget. Ada försökte lösa Göteborgs-Postens korsord, men det var något som hade hängt upp sig, så hon frågade Kal:

– Döö, Kal, här e ett ord som ska börja på f och sluta på a, det ska vara fem bokstäver. Vad kan det va: ”ett nöje för karlarna”?

– Tja, sa Kal, det måste la va feska.

– Javesst ja, sa Ada och rodnade. Har du nåt sudde-gummi?

En Stockholmare träffade Kal och sa:

– När vi i Stockholm talar om er göteborgare så kallar vi er för Kålle. Vad kallar ni oss för när ni talar om oss?

Kal: – Vi talar aldrig om er.

Kal möter Albert som ser nedslagen ut.

Kal: – Vad är det med dig?

Albert: – Astrid har gjort slut.

Kal: – Varför det?

Albert: – Religiösa motsättningar.

Kal: – Religiösa motsättningar?

Albert: – Ja, hon dyrkade pengar – och det har jag ju inga.

Kal är på Liseberg och dansar. Uppvaktar en dam och frågar om hon är gift – och får svaret:

– Ja, men för tillfället är jag gräsänka.

Kal: – Det passar ju bra, för jag är vegetarian!

Kal var en gång ganska tjock och på en middag var det en stockholmare som sa till honom:

– Om det är sant att allt kött är hö, så måste ni vara en ordentlig höstack!

Kal: – Det stämmer nog, eftersom alla fä är så närgångna.

Kal: – Jag mötte Ada på en dans.

Helmer: – Så romantiskt.

Kal: – Inte alls. Jag trodde hon var hemma och passade ungarna.

Kal hade hamnat bland en massa turister på en rundfärdsbuss i Göteborg. När bussen åker förbi bryggeriet säger guiden:

– Nu passerar vi Pripps bryggeri.

Kal: – Varför det då?

Beda: – Skulle ni vilja ge ett bidrag till hemmet för äldre kvinnor?

Kal: – Så gärna, ni kan få min svärmor.

Det är fullsatt på spårvagnen. Bredvid Kal står en snobb och skryter för sitt kvinnliga sällskap: – Det kostar mig femtiotusen kronor om året att leva.

Kal lutar sig fram och säger: – Betala inte. Det är det inte värt.

Beda i Göteborg har varit ute och köpt ett par gula skor. När hon var ute och provgick dom mötte hon Kal förstås.

– Hallå Beda! Jaså, nu har hösten kommit?

– Hösten?! Det är ju mitt i juli.

– Ja, ja, men blana är ju gula.

En stockholmare kom till Göteborg och på Drottningtorget utanför Centralstationen ropade han till Kal:

– Hör du Kal, var ligger Kungsgatan?

Kal: – Hur vet du att jag heter Kal?

Stockholmaren: – Det gissade jag.

Kal: – Då kan du väl gissa dig till var Kungsgatan ligger också!

Ekenskisen och Kal kommer i dispyt om skärgårdar.

– Snacka inte, säger Sune. Vi har massor med öar som sträcker sej ända ut till Gotland och Öland.

– Det var la inget… vi har Domsö och Styrsö… och där utanför ligger hela jävla England!

Du vet väl att AIK i Stockholm vill köpa slottskogen i Göteborg?

– Nä, Kal, varför vill dom det?

– Dom behöver träna!

Sent en kväll i Haga kliver en skum figur ut ur en port och hotar med en pistol och säger:

– Upp med händerna. Om du rör dig är du en död man!

Kal: – Snacka skit. En död kan väl inte röra på sig heller?!

Kal och Osborn promenerar hemåt längs kajen.

Kal: – Det ska jag säga dej, Osborn, att när man går på kvällskurser hos ABF får man verkligen lära sej nånting.

Osborn: – Jaså…

Kal: – Vet du till exempel vem Broström är?

Osborn: – Ja… är det han som säljer blommor vi torget?

Kal: – Nä, han har ju Göteborgs största rederi, vet la du. Vet du vem Wallenberg är då?

Osborn: – Kan det va han som ramla ner från lastbryggan?

Kal: – Nä, nä, det är storfinans, gubbe lelle… jag har lärt mig mycket jag, du borde själv gå dit.

Osborn: – Kan du då säga mig vem Arthur Karlsson är?

Kal: – Nä, är det nån politiker?

Osborn: – Det är han som är hemma hos din kärring när du är på ABF om kvällarna.

Kal är ute hos avlägsna släktingar i skärgården. Tillsammans är dom ute i en eka och fiskar då det plötsligt blåser upp alldeles ohyggligt. Släktingarna börjar be böner, men Kal sitter tyst.

En av släktingarna frågar: – Varför ber inte du också Kal?

Kal svarar: – Nej, jag tänkte att om Gud hjälper er så passar jag på att smita iland på samma gång.